DAGENS KLOTTER 17 - Hyresnämnden, organ donationer och trötthet

Idag har varit en dag för återhämtning då jag känt mig trött och kass, så förutom att jag var uppe i morse med flickan så har jag sovit hela eftermiddagen och en stund på kvällen. I morse innan jag lade mig, vid 4-tiden, kom en mysko gubbe i vår trapp efter att jag varit ute med hunden. Strax innan det, smällde det nere i källaren....Jag öppnade dörren eftersom han smällde i den och... Han påstod sig dela reklam! Man delar väl inte reklam klockan 04:00 på morgonen! Dessa brukar oftast komma med ordinarie postgång, så det är en massa konstigt folk här där vi bor.

Det springs i källaren om nätterna, man manipulerar med elektriciteten, det bankar och slår i väggar och hyresvärden gör inte ett dugg.

Jag har då inte tillåtit några former av spring i trappan, eller konspirationer och trakasserier emot min familj. Men konstigt nog försöker man istället förvirra mig på många ställen och få in mig till en psykolog. Så vitt jag vet är det inget fel på mig i huvudet, iallafall inte annat än att det finns något där som inte skall vara där!  Men det är ju inte psykologiskt...kanske kirurgen???....


ORGAN DONATOR
Det enda jag vet är att jag i slutet av 90-talet godtog att bli organ donator efter min död (mina barn likaså, tänkte att de får väl ändra detta när de blir 18 år om de inte vill) samt ett litet kryss där man fick fylla i att man även godtog "för andra medicinska ändamål". Men som sagt, det var ju efter vår död....och vi lever i allra högsta grad så....

Jag har också kontaktat 40 olika instanser om detta, inklusive sjukvården på uppmaning av donationsregistret, att vi inte längre vill stå i denna lista, och fått bekräftelse ifrån dom att så har skett. Numera måste man e-legitimera sig där för att anmäla sig till registret...

BOSTADEN
I Oktober fick jag också veta att min hyresvärd inte längre avsåg att förlänga kontraktet som vi fick. 6 månaders provkontrakt utan anledning från Juni-November 2009. Hon refererade inte till något annat än de brev jag skickat in om att jag var rädd att mista kontraktet eftersom en del personer ringer in och klagar på oss fast vi inget gjort. D v s anonymt. Alltid anonymt. Det borde vara förbjudet annat än om det är något exceptionellt. Dom kan ju hitta på vad som helst.

HYRESNÄMNDEN
Nu låter de mig kämpa hos hyresnämnden för en bostad som jag egentligen inte vill stanna i, p g a störningar. Detta efter 1 ½ år boende med två barn hos mamma, med två katter och en stor hund på 63 kvadratmeter! Vad f-n har vi gjort? Är det någon som kan svara oss? Barnen och lider av det här varje dag och kan inte leva normalt.

Bostaden i sig är det inget fel på mer än mögel misstankarna. Kanske man sedan kan säga att jag är ambivalent igen? D v s först kämpar för något som jag sedan kanske inte vill ha. Jag kan den här turordningen redan.... och har skrivit till hyresnämnden att jag söker om fortsatt boende här tills jag finner något annat. Vart skulle vi annars bo? Östersund har f f lite bostadsbrist.

Skulle kommunen hyra den här som jag skrivit om tidigare, för att de redan vet att jag är så sjuk att jag åker in på sjukhus? Hmm...frågorna är många men jag tror att de har planerat det så här. Det värsta är att det ser värre ut utåt sett för mig och mina barn. Det finns absolut inga fel här alls annars, mer än att folk lever kvar i det gamla, som varit, och inte kan se framåt utan pekar på mig som sjuk i huvudet. Tyvärr folks, det finns inga psykiska sjukdomar här. Det som har varit är enorm stress, det värsta jag utsatts för. Där har jag tappat minnet, fått blockader, och allt annat. Men det är dock det enda. Jag har också lärt mig spärra stressen genom åren så det spelar nästan igen roll om jag utsätts mera, jag stänger av den många gånger nu.

Jag bara undrar hur mycket en människa skall behöva gå igenom utan att folk runt en gör något! Bara det säger mig vilka fega människor som lever i det här landet. Man tycker synd om oss när man pratar med oss, men vad gör man? Hade det här varit jag hade jag ringt in till kommunen och klagat, skapat en grupp mot det här. Det gäller två barn faktiskt, som vill leva med sin mamma.

Alla känner apan men apan känner ingen, eller hur? Men jag tänker kämpa in i det längsta, om så ensam...

Trevlig Torsdag kväll...
Kram på er alla
/Sivan