Sitter vid datorn oh funderar på hur svårt det ändå är när man kommit ifrån varandra som vänner och ses igen på nätet, på stan, eller någon annanstans. Man ser andra personer man skulle vilja umgås med eller åtminstone prata med och de personer man helst bör undvika (för deras gamla egna felaktiga åsikter om en själv), finns i dessa personers närhet. Det känns svårt eftersom man iallafall hade ett band en gång i tiden, som nu brutits upp helt och till detta också en massa fördomar och ideér. Det känns helt enkelt tråkigt och deprimerande.
INTUITION
Jag brukar säga att den egna fingertopps känslan eller som man kallar det, intuitionen, brukar stämma och känner man sig inte välkommen, alternativt att man har gamla åsikter kring sin person, som inte stämmer varken i dagsläget eller från förr, så kan det aldrig bli mera än nya konflikter.
Men jag kan ändå inte upphöra att fundera på om hur det skulle kunna ha varit, om jag och andra varit annorlunda. Om inte yttre faktorer hänt hela tiden, som förpestat tillvaron för mig som person. Om jag inte behövt ta så mycket ansvar tidigt som jag fick göra, om inte mina närmaste dött bort så tidigt, om inte..om inte...innan allt detta var jag en glad och sprallig utåtgående tonåring.
Det värsta är nog att en del av dessa människor fått för sig att jävelskap och kränkning är metoden som får allt att komma tillrätta igen, tyvärr kan jag säga att det ligger långt ifrån vad jag behöver. Jag älskar mina barn över allt annat på jorden och jag är så tacksam att jag har dom.
Så, dagens ordsats blir Om Inte...för om inte allt detta hänt mig så skulle livet ha sett helt annorlunda ut....
Fred & Lycka,
Sivan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar